Idag för 14 år sedan vaknade jag hemma i min säng som en helt vanlig 13åring. Jag tog på mig mina röda utsvängda byxor och åkte till Charlotte där hon och Stephanie var. Vi sjöng lite karoke i "Challes" storarum och bestämde oss för att cykla till Preem och köpa glass.Jag har alltid varit lite klumpig och när vi står och äter glas spiller jag på mina favorit byxor, jag bodde hemma hos mamma den veckan och att cykla till Viken och byta byxor kändes för jobbigt så vi cyklade hem till pappa istället. Pappa jobbade så jag visste att ingen skulle vara hemma. Vi sprang upp på ovanvåningen där mitt rum låg men där möts vi av att Tommy ligger och sover i min säng, så jag säger till Charlotte och Stephanie att vi får vänta tills han vaknat annars kommer han bli galen om vi väcker honom!!
Vi satt nog i vardagsrummet i 1h innan jag bestämde mig för att gå upp iaf och ta ett par byxor i garderoben i mitt rum. Jag gick rakt fram till garderoben och i samma stund tittar jag på Tommy... Han låg i samma position som han alltid gjorde med armar och ben åt alla håll men när jag tittar igen ser jag att där är vitt skum i hans mun och hans blodådrar stod rakt ut från armen och han var alldeles lila. Jag får fullständig panik och minns att jag sprang in pappas sovrum för att titta mig själv i spegeln samtidigt som jag skrek allt vad jag kunde. Charlotte och Stephanie springer upp men där stoppar jag dem från att gå in till mitt rum och dem bara skriker att jag måste ringa 112. Jag vet inte varför men det ville jag inte. Jag ringde mamma och sa att Tommy var alldeles lila och därefter är allt en stor dimma.. I skrivande stund bankar mitt hjärta 10000slag/sekund och jag ser knappt tangenterna av alla tårar som forsar ner. Jag minns denna dagen i minsta detalj och jag kan fortfarande komma ihåg känslan av att vakna som en helt vanlig flicka för att sedan bli vuxen på en natt och behöva leva utan min älskade storebor!
Jag saknar honom så otroligt mycket och det kommer jag alltid göra, för att jag vill. Jag vill känna, jag vill komma ihåg, jag vill att du alltid ska leva vidare genom mig...
Kommer väl ihåg! Sänder styrkekramar!